Dansbanorna i Sverige
Dansbanorna och tillsammans med dem folkparkerna har en lång historia i Sverige. I slutet av 1800-talet som räknas som folkrörelsens stora tid då människor började intressera sig för bland annat politik och nykterhet uppkom också både dansbanor och folkparker. Från början var Folkets park eller Folkets hus ställen där man kunde samla folk för möten men så småningom började man använda ställena även till lördagskvällarnas dans och nöjen. Dansbanor i Sverige förknippas med sommar, lördag kväll och arbetare som samlades för att roa sig och dansa gammaldans. Musikaliska drängar, skogsarbetare och flottare lämnade sina hårda arbeten för en kväll och spelade istället upp till dans. Det var hit man gick för att roa sig efter en veckas slit. Mycket kärlek spirade också på våra svenska dansbanor. Nykterhetsrörelser till trots förekom det ofta brännvin både vid dansbanorna och danserna som anordnades vid Folkparker. I dag räknas både Folkets hus och Folkets park till våra svenska kulturarv.
Svårt att vara arrangör
De flesta av de gamla dansbanorna byttes så småningom ut till dans vid Folkets park på lördagskvällarna. De används ännu till dansarrangemang men det har även varit svåra år att få det att gå ihop ekonomiskt och det är inte speciellt många som vill sköta och driva en Folkets park. Dessutom har man konkurrens från andra arrangemang. Som exempel kan nämnas momsen som bara är 6 % vid konserter men hela 25 % för danstillställningar. I dag är det kända dansband som drar besökare till dansbanorna och de kostar att ta dit så arrangörerna måste kunna täcka utgifterna och även gå med vinst. Dessutom ska det finnas vakter på plats som ser till ordningen. I början på 1900-talet låter det som om allt var mycket enklare. Den som spelade upp till dans var oftast en lokal förmåga som hade köpt sig ett dragspel på postorder och på lördagskväll spelade han upp till schottis och hambo medan han hoppades att besökarna skulle ge honom en slant. Dansbanorna hade byns män tillsammans byggt upp för att ha ett ställe att roa sig på.
Musik på dansbanorna
Ungdomarnas nöjen i början av 1900-talet var att samlas vid dansbanan eller vid ett vägskäl om byn inte hade någon dansbana. Nu för tiden är det andra nöjen som räknas och idag lockar gokart ungdomarna men även konserter med kända artister. De äldre vill istället ha dansband såsom Lasse Stefanz och Olle Jönssons. Andra dansband som har varit populära under lång tid men som idag inte spelar är till exempel Vikingarna och Thorleifs. I en omröstning som svenska folket har gjort har man tagit fram de bästa dansbandslåtarna genom tiderna och nog känner man till många titlar även om man inte har hängt på folkparkerna. Har ni hört “leende guldbruna ögon”, “gråt inga tårar”, “de sista ljuva åren” och “jag vill vara din Margareta”? De har spelats mycket flitigt i radio också så det är i stort sett omöjligt att någon har missat dessa låtar. Gemensamt för alla dansbandslåtar är de innehåller hjärta och smärta.
